onsdag 20 december 2017

Julhälsning!

Här föds traditioner nu. Även i år har vi skrattat i våra tomteluvor och knäppt lite bilder. Resultatet varsågod 😋

Vi önskar er alla en riktigt skön och fridfull jul, och ett gott nytt år 2018! 

















fredag 15 december 2017

Våra nya utrymmen!

November-december har vi haft fullt upp på Ätstörningscentrum. Tidigare i höst hittade vi nya utrymmen för öppna enheten och efter det har det gått undan. Planering, handlande, packande, och ännu ganska mycket packande till. Man tror att man beställer tillräckligt med flyttlådor då de är 40 stycken, men det går snabbt när man har jobbat i över tio år och har samlat på sig ett och annat.

I början av december flyttade vi in i våra nya utrymmen som hade fått lite uppdaterade väggar. Eftersom något alltid måste gå lite fel när man flyttar så väntade vi en liten evighet (kändes det som) på våra fåtöljer och soffor. Så en dag funderade vi om vi bara ska ha mottagning på mattan.. :D

Men nu har även stolarna anlänt, och julpynten, och efter långa diskussioner har kollegorna gått med på att julradion får spela hela dagen. Så vi är nöjda nu! Ta och kika in varsågoda:


Vårt rum <3











Balans 











Vi älskar våra affischer!


Chokladkalender såklart :)


I väntrummet får man färga medan man väntar, stora och små :)









måndag 13 november 2017

No pain, no gain? Om sund träning.




Både unga och föräldrar frågar oss en hel del om motionerande och tränande. Vi är säkert alla eniga om att motionerande är hälsosamt och ett bra sätt att ta hand om kroppen, när man gör det på rätt sätt. Och med rätt sätt syftar vi inte på någon enskild idrottsgren eller mängd, utan här tänker vi på helheten. Även här gäller det att beakta det att vi är alla olika från det som intresserar oss till det som våra kroppar är bäst anpassade till. Vi lyfter gärna fram bondförnuftet som motvikt till alla tips man hittar på median som kan vara mycket vilseledande ibland.

När man funderar på utgångspunkten för tränandet så är det bra att fundera varför man tränar och för vem. Vilket är syftet? Att må bättre, orka bättre, få styrka och ha en hobby som känns bra? Eller är det ett försök att öka på självförtroendet om man i utgångsläget inte mår riktigt bra med sig själv? Tränar man för att man tycker att både kompisar och dom man följer på sociala median tränar hela tiden och man vill inte känna sig sämre? Tränar man för att försöka ändra på sitt utseende, för att försöka kunna vara mer nöjd med sin kropp? Vi tycker det är viktigt att komma ihåg att inga yttre omständigheter får inre illamående och stark osäkerhet att försvinna. Den träningen skall ske i tankarna, och det är dom resultaten som bär.




Ju intensivare man tränar, desto viktigare är det med vilodagar. När syftet är att öka på muskelstyrkan, måste kroppen och musklerna få vila ut ordentligt mellan passen. Gällande lugnare former av motionerande som promenader och simning är det inte lika noga med vilodagarna. Men det vi alltid vill framföra är att man ska sträva efter att lyssna på kroppen. Har man planerat in träning någon dag man känner sig jätte trött och sliten, då kan nog kroppen tacka en när man den dagen istället väljer att ta en bra ställning i soffan med en bra bok eller serie.




Det är inget fel på att vara målmedveten i sitt tränande, men samtidigt är det bra att komma ihåg att träning behöver definitivt inte vara något speciellt målinriktat. Vardagsmotion är också motion, och ett ypperligt bra sätt att röra på kroppen. Träning är inte mindre värt när man tar cykeln till skolan än när man har med sig pick och pack och har ställt sig in på en timmes träning på konditionssalen.

Som sagt är motionerande något vi gärna uppmuntrar både unga och vuxna att göra. Men tänk gärna mindre på "måste" och mera på "vill". Motionerande behöver inte kännas som stark ansträngning i kroppen under eller efter träningen, utan njut också av känslan att ha sträckt på dig, fått frisk luft, att kroppen har fått röra på sig. Kroppen tackar, sinnet tackar!




<3: Ira&Julia

- Medverkande i texten vår fysioterapeut Iida

tisdag 24 oktober 2017

Hösten i bilder

Blommor. Tack! <3


Materialfabriken på väg till jobbet


Brrrr utomhus och inomhus


Stolshopping till nya utrymmen


Vilostunder


Höstens mindfulnesslandskap


Snapchatskoj


Office på Kuuma


Höstens sista blommor <3

måndag 11 september 2017

Prestationsångest!

Skolorna är igång igen och med skolan kommer skolarbete. Med skolarbetet kommer stress. En del har lättare för att reglera arbetsmängd och stressnivå, medan det är en stor belastning och utmaning för andra. Vad skall man tänka på för att inte bränna ut sig?




Nummer ett.
Vem presterar du för? Vem ställer kraven? Det är inget fel på att vara motiverad och målmedveten, men det är bra att riktigt känna efter att är förväntningarna på sådan nivå att man inte tröttar ut sig. För det är det inte värt. Kommer kraven hemifrån? Det kan vara en utmanande situation om föräldrarna helt klart uttrycker sina höga förväntningar. Inget barn vill ju göra sin förälder besvikna. Öppen diskussion är bra i dessa situationer. Också för att det ibland händer att barnet/den unga tror att föräldrar förväntar sig mycket, men att det i själva verket inte stämmer på den nivå man trott.

Nummer två.
Balans. Ingen kan ånga på 24/7 eftersom vi är människor och inte roboter. Ur en produktiv synvinkel är det också viktigt. En hjärna som också får annan stimuli och vila, orkar fokusera mycket bättre när det gäller. Hitta aktiviteter som hjälper dig koppla av i vardagen. Det kan vara allt från att regelbundet rasta hunden till att yoga eller att skriva eller sjunga. Alternativen är ju oändligt många, så det gäller att känna efter vad som är bäst för just Dig.




Nummer tre.
Det är okej att misslyckas. Vi ser det egentligen inte som ett misslyckande om man får sämre vitsord, eller mindre bra vitsord, men använder det ordet eftersom vi vet att det är känslan som gäller för många när man inte får sin 10, eller 9. Men ett vitsord är ett vitsord och skall inte definiera ditt värde. Det hör till att man gör missar, att man misslyckas, ibland. Samtidigt lär man sig ofta av sina fel. Det är också viktigt att lära sig tåla misslyckanden, för det hör till livet. Det kommer man aldrig ifrån och det ska inte vara en mätare på hur bra och värdefull man är.

Nummer fyra.
Var stolt över det du åstadkommer! Oberoende vilket vitsordet är, tacka dig själv för det arbete du gör och har gjort. Missförstå oss inte, vi tycker att skolgången är viktig. Men försök hitta den nivå där du utmanar dig själv i lämplig grad utan att du tröttar ut dig.

onsdag 30 augusti 2017

Lyckan på insidan

Alla vill må bra. Alla vill känna sig bra. Men hur kommer man till den punkten? En del växer upp med bra insikt i vem man är och god självkänsla. För andra är vägen längre och mer utmanande. Om man har haft en svår uppväxt, om man har blivit mobbad, om man inte har fått så mycket beröm och uppmuntran som man behöver -  då kan det vara lättare att hitta fel i sig själv än att se alla positiva sidor.




När man inte har en speciellt positiv självbild, när man är mycket osäker över sig själv, kan man på många håll omkring en leta efter bekräftelse på att man duger. Prestation i skola, prestation inom hobbyn, och utseende naturligtvis. Många letar alldeles febrilt efter denna bekräftelse. Pressen kan lätt bli mycket hård i dessa fall. Självkänslan varierar i samma takt som vitsorden i prov och betyg varierar eller beror på hur mycket uppmärksamhet och beröm man får för sitt utseende. En del känner att man alltid måste vara glad och positiv i skolan, för att förbli omtyckt. Orkar någon med en om man ibland är trött, orkeslös och ledsen?




Det finns ett speciellt stort problem med att man från omgivningen alltid behöver bekräftelsen till att man duger. Det är att man då alltid är beroende av den bekräftelsen, det är lite av en fortgående kamp. Det är ofta mycket tröttsamt.

Ja vad gör man då? Titta in, säger vi. Vem är du, vad tycker du om, vad gör dig lycklig, vad är svårt för dig? Vad behöver du ta i beaktande i vardagen för att bäst ta hand om dig själv? Är det värt att ge skenet av att man är glad om man i verkligheten är helt slut? Är inte målet att ha vänner som tycker om en oberoende att man, helt mänskligt, har sämre och bättre dagar?




Glöm skalet som kroppen utgör, glöm vitsorden, glöm prestationer inom din hobby. Vad har du för personlighetsdrag som andra uppskattar eller du själv uppskattar? Lär dig berömma dig själv. Det får absolut gälla också utseende och till exempel det att man har ett bra språkhuvud, men försök ha största fokus på insidan. När du lär uppskatta det och dig, behöver du inte mera leta efter bekräftelse omkring dig utan den reser med dig.

onsdag 16 augusti 2017

Välkommen augusti!

Här är vi igen, sen några veckor tillbaka. Vi har njutit av sommaren, hoppas ni också har gjort det med mindre och större glädjemoment.




Planeringen inför hösten är i full gång inom Livslustprojektet. Vi uppdaterar föreläsningsmaterial och kommer med en helt ny helhet i höst, med temat positiv självbild. Från och med hösten erbjuder vi också möjlighet till diskussionsgrupper. Det är intressant för oss att höra hur ungdomarna själva upplever till exempel rådande skönhetsideal.

För oss är det även viktigt att sprida budskap om hur viktigt det är att man lär sig förhålla sig positivt till sin kropp. Tyvärr är det många som inte gör det. Mer om det här följer senare, vi är ganska ivriga planerare kring dethär.

Skicka gärna förslag och önskemål på vad ni vill höra mer om, hurdana bloggtexter skulle intressera er. Ni kan kommentera under inlägget eller skicka mail till: ira.zetterborg@syomishairiokeskus.fi.





torsdag 6 juli 2017

Var lugn - bikiniformen är vilken form som helst!


De finns överallt! Artiklarna som vill påminna en om att man ännu hinner gå ner i vikt denna sommar, få sin bikinikropp. Bla säger vi. Receptet till en trevlig sommar ligger inte i bantande, ett visst kilogram- eller kaloriantal. Rikta tankarna till sol, sällskap, ljusa sommarnätter, blombuketter, god mat och glittrande blått hav och njut av sommaren!

Vi har semester i juli, och Livslust-projektets rådgivningstelefon är stängd 10-28.7. Den finskspråkiga rådgivningstelefonen kan man ringa på numret 040 411 5481. Man kan även skicka e-post som vi läser genast då vi återvänder till jobbet: ira.zetterborg@syomishairiokeskus.fi eller julia.backman@syomishairiokeskus.fi.

Ha en skön fortsättning på sommaren!

<3: Ira&Julia

torsdag 22 juni 2017

När skall varningskockorna ringa?

Många som vi träffar på föreläsningarna undrar över hur man skall känna igen en ätstörning hos en vän eller anhörig. Det är en riktigt bra och viktig fråga och alltid är det inte lätt att känna igen en ätstörning. Dock har vi en del tips på när varningsklockorna skall börja ringa, läs mer!




En ätstörning börjar ofta med oskyldigt bantande och då kan det naturligtvis vara svårt att veta när det går för långt. Om man märker att den som bantar talar mycket om sin vikt, talar illa om sig själv och sitt utseende och att hon eller han borde ändra på sitt utseende för att vara bättre, ja då vet man att utgångspunkten för bantande är en riskfaktor. Då kan det vara bra att påminna den andra om att vikten inte definierar ens värde eller skönhet. Man skall inte vara rädd för att upprepa sig, för den som är missnöjd med sig själv glömmer lätt bort den positiva åsikten då det egna missnöjet är så starkt.

Ibland kan den som insjuknar i en ätstörning också ha svårt för att använda åtsittande kläder eller lätta kläder trots varmt väder. Det kan vara något avvikande man noterar, speciellt då det är en ändring jämfört med tidigare beteende.

När det gäller ätande kan man se tecken på en ätstörning om en person till exempel plötsligt minskar avsevärt på sina matportioner eller slutar äta skollunch. Ofta börjar en person som har insjuknat också undvika sociala situationer i vilka man brukar äta. Man kan till exempel plötsligt sluta komma med på bio eftersom man känner att andra förväntar sig att man äter godis på bio.




En person som insjuknar i en ätstörning börjar ofta allmänt må dåligt. Man kan ha depression som kan ta sig i uttryck som svårigheter att stiga upp på morgonen, sömnlöshet, trötthet, ointresserad attityd till sånt man tidigare tyckt om, gråtmildhet och så vidare. Föräldrar noterar ofta att den unga är extra irriterad. De flesta som insjuknar i en ätstörning känner ångest. Ångesten kan beskrivas till exempel som en tryckande känsla i bröstkorgen och allmänt illabefinnande som gör det svårt att koncentrera sig på något annat. Depression och ångest behöver inte ha något att göra med ätstörningar, men är oberoende allvarliga tecken på illamående och den person som lider av depression och/eller ångest behöver hjälp.




Hur får man hjälp då? Man kan börja med att prata med personen som insjuknat och berätta att man är orolig och beskriva varför man är det. Ibland är reaktionen nekande, ibland ilska och ibland lättnad över att någon ser att man inte mår bra. I flesta fall krävs det att ärendet förs vidare. Det kan vara föräldrar man vänder sig till, skolhälsovårdare eller hälsocentral. Det är viktigt att man får uppföljning och en samtalskontakt. I huvudstadsregionen finns det två specialiserade enheter med både öppen verksamhet och avdelning. Till den kommunala Ätstörningskliniken på HNS kommer man med remiss som en läkare skriver. Till vår öppna mottagning inom Livslust-projektet på Ätstörningscentrum kan man komma utan diagnos och utan remiss, genom att boka tid på numret: 050 522 0077. Inom projektet kan vi erbjuda tre kostnadsfria besök för unga och unga vuxna i syfte att kartlägga situationen och erbjuda "första hjälpen". Vi har även en avdelning. Det är viktigt att man inte blir ensam med sin oro!


Sköt om dig, och sköt om varandra!

<3 Ira & Julia

tisdag 6 juni 2017

Vardagen på Ätstörningscentrums avdelning

Hej på er! Vi har ett nytt namn - Livslust-projektet! Tack för fina bidrag :)

Dagens text skall handla om avdelningen här på Ätstörningscentrum. Inom projektet sker vår huvudsakliga verksamhet på öppna sidan, men i koppling till den öppna sidan har vi vår vård- och rehabiliteringsavdelning som vi tänkte berätta lite mera om.

Vår avdelning har 7 bäddplatser. Patienterna bor på avdelningen, dygnet runt. Alla har ett eget rum och förutom det delar man vardagsrum, avslappningsrum och ett litet kök där man kan koka kaffe eller te.








Våra patienter kommer oftast till avdelningen med en läkarremiss. För de flesta är Ätstörningscentrum inte den första avdelning man har blivit vårdad på, men för ganska många är det en mycket annorlunda avdelning än vad de är vana vid. När avdelningen byggdes var syftet att undvika sjukhusstämning så gott det går. För en tid är avdelningen ett hem för dom som bor här.




Dagarna på avdelningen byggs upp kring måltiderna, naturligtvis, eftersom det handlar om ätstörningar. Patienterna äter frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat och man äter tillsammans med en skötare. Nykomlingar och de som har det riktigt svårt vid måltiderna, äter på tumanhand med en skötare på sitt rum. Andra äter vid stora bordet. Vi har en egen kock och ett eget kök, något vi uppskattar så mycket!




Förutom att man äter, har man samtal med sina egenvårdare, utegång tillsammans med en skötare eller ensam om man har kommit längre i vården och det finns flera grupper patienterna deltar i. Grupperna omfattar diskussionsgrupp, fysioterapigrupp, pysselgrupp, matlagningsgrupp osv. Under åren har det funnits många variationer av grupper, patienterna får gärna ha önskemål om vilken sorts grupp de skulle uppleva sig ha nytta av.

Oftast är man tvungen att ha livet utanför avdelning nästan på paus. Familjen inkluderar vi alltid helst i vården i mån av möjlighet. Men skola, studier och arbete, hobbyn också, får oftast vänta speciellt i det akuta skedet. Allt fokus flyttas till helhetsmässigt välmående. Det är nämligen det det handlar om, ätstörningsvård. Inte vikt. Där ingår också så mycket mer. Våra patienter lider ofta av depression, ångest, tvångssymptom och självskadebeteende. Man kan inte vårda en människa i delar, utan allt detta beaktas. I och med att patienten börjar må bättre får man öva sig mer och mer att klara sig utanför avdelningen.



Det är inte lätt att vårdas på en avdelning, det är inte lätt att ha en ätstörning, det är inte lätt att må dåligt. Våra patienter är oftast här för att de själv vill ändra på sitt liv, men kring den viljan slingrar sig svåra känslor som oro, ångest, hopplöshet och rädsla. Våra patienter är tvungna att utmana sig själva varje dag, att bemöta de svåraste känslorna och kämpa sig igenom det. Vi respekterar alla våra kämpar och gör vårt bästa för att stöda dom i processen. Tröstar när man är ledsen, stöttar när något känns för svårt att klara ensam och skuffar framåt då man inte själv vågar ta viktiga steg.




Som skötare kan man säga att få saker är så genomgående fina som att ta den kampen tillsammans med någon, och se hur de ändrar på sitt liv. Vi vet att det alltid finns hopp. I avdelningsvardagen ingår många utmaningar men visst finns här också skratt, skoj och ett hopp om bättre dagar på kommande.