keskiviikko 17. toukokuuta 2017

Namntävling!

Bästa läsare, vi behöver er hjälp!




Projektet med projektmottagningen har haft ett långt och klumpigt namn vilket även vår målgrupp har reagerat på. Nu är det dags att göra ändringar, men vi behöver hjälp. Vi ordnar en namntävling 17-24.5.2017. Du kan delta genom att ge ett namnförslag här i kommentarfältet eller genom att skicka e-post till adressen julia.backman@syomishairiokeskus.fi. Det bästa förslaget belönas med ett 15€ värt presentkort till Espresso House.

Inom svenska projektet på Ätstörningscentrum erbjuder vi svenskspråkig förebyggande information och vård till unga och unga vuxna som lider av ätstörningar. Syftet är att man ska få hjälp i ett tidigt skede och med låg tröskel.


keskiviikko 3. toukokuuta 2017

What´s up?

Hej på er!

Vi är färdiga med våra projektföreläsningar för i vår! Vi har pustat ut en aning, haft lite ledigt, och så småningom börjat göra planer inför nästa höst. Fika och mindmap. Känns ju lite lustigt att tänka på hösten precis då man välkomnar vårens solsken, men det är mycket inspirerande i verklighet.  Ungefär såhär har det sett ut på sistone :)














torstai 6. huhtikuuta 2017

Godsaker eller ej?

Godsaker, sötsaker, godis, chips.. Det finns många åsikter om hur man skall förhålla sig till godsakerna med allt från totalförbud till allt tillåtet. Det är också svårt att ge en absolut rekommendation. Vi är alla olika och det viktigaste är att få ett bra samspel med egen kropp och kost.




"Karkkilakko" hör man ju ofta talas om. Delvis upplever många att det är det lättaste sättet att bryta ett mönster av att man sitter och stoppar i sig mer godis än man vill. Delvis lever helt klart en tanke om att en hälsosammare livsstil innebär nolltolerans när det gäller godsaker. Det vill vi ifrågasätta.

Det finns nämligen ett rätt allmänt problem med totalförbud. Det går mycket ofta till så att det man inte har tillåtelse att äta blir det man mest har lust till. Sen kanske det ögonblick kommer när man inte kan hålla emot, och då slukar man i sig betydligt mer än vad man skulle äta om det inte var "förbjudet". Är det plus minus noll då?

Frågan är varför det så ofta är allt eller inget? Vi rekommenderar att startpunkten i fundering kring ätande och kost skall vara regelbundenhet och mångsidighet. Problem uppstår då man inte äter tillräckligt ofta och/eller tillräckligt med mat. Då blir man, helt naturligt, hungrig och hungrig på ett sätt där man känner att man hela tiden har lust att äta något. Då har man också ofta lust till det som i allmänhet anses vara ohälsosamt. Det viktigaste är alltså att se till att man har grundpelarna på plats.

När man inte ersätter måltider med godsaker, utan äter regelbundet, mångsidigt och balanserat finns det oftast en helt naturlig plats för godsakerna i livet, i vardagen. Pöperöproffa skriver att hans rekommendation är godsaker 4-7 gånger i veckan vid sidan om bra ätande. Det gäller för var och en att äta på det sättet som fungerar för en själv, en egen individuell balans. Allt med måtta!

tiistai 14. maaliskuuta 2017

Skenet kan bedra - de dolda ätstörningarna

Vare sig vi talar till ung eller äldre publik, är det många som förknippar ätstörningar med anorexi. I tankarna ser man framför sig en ung flicka som har magrat mycket och blivit riktigt svag. Det är en del av sanningen, absolut, men i sanningen ingår mycket mer och många fler typer av ätstörningar.

I själva verket är det en mycket stor del av de insjuknade som inte går märkbart ner i vikt. Vikten kan sjunka lite, lite mera eller mycket, förbli densamma, stiga lite, stiga lite mera eller mycket. Det centrala i ätstörningar är inte vad man väger, utan förhållandet till mat, ätande och vikt. Om vikten är normal men man funderar dagligen på vad man får äta och känner dåligt samvete efter att man har ätit handlar det precis lika mycket om ätstörningssymptom som när man har samma funderingar och vikten har sjunkit eller stigit.




Egentligen är det ett stort problem att fokus är så mycket på vikten. När någon lider av ett negativt förhållande till kroppen, mat och ätande kan man bli hemskt ensam med det. Det gäller speciellt när kroppen inte fysiskt är i så dåligt skick att man på något sätt får hjälp med att nå vården. I värsta fall kan man höra någon inom vårdyrket kommentera att man inte kan få ätstörningsvård om vikten inte har sjunkit märkbart. Ett sorgligt exempel på hur mycket vikt man fäster vid, ja, vikten.

Detta är ett viktigt budskap vi vill framföra på våra föreläsningar, och vad vi önskar att människor skulle bli mer medvetna om. Det är viktigt att alla som har problem med kroppsbild och ätande vet att de har all rätt att få hjälp oberoende vilken vikten är. Kom ihåg, våra fina läsare, att vikten endast är en siffra och man kan må så illa oberoende av vad den siffran är.

<3: Ira & Julia

tiistai 28. helmikuuta 2017

Krumelurer kring kroppsideal



En stor del av vårt arbete består av föreläsande. Vi träffar många ungdomar, och även föräldrar, lärare samt professionella inom social- och hälsovård. På alla föreläsningar nämner vi samhällets kroppsideal i samband med ätstörningar. För oss känns det självklart, det är något som både unga och vuxna utsätts för och påverkas av.

I allmänheten diskuterar man i växande grad om hur samhällets kroppsideal påverkar oss och speciellt den yngre generationen. Det är viktigt att vara medveten om den inverkan, som antagligen i de flesta fallen är större än man tror. Visst är det lätt att förstå, man borde vara gjord av teflon för att inte påverkas av ständig bombadering av bilder via media och speciellt social media när det gäller unga. Smala men tränade kroppar kopplade till lyckligt leende läppar vill förmedla budskapet att livet leker när man är smal, går på konditionssal och har bra självdisciplin vid matbordet. Tidningar fyllda av tips på hur man skall banta och hur man blir "en bättre version av sig själv" fortsätter där  sociala median slutat. Då hjälper det inte så mycket med att på följande sida ha en text om hur man skall acceptera sig själv precis som man är. Till och med som bäst blir summan en känsla av motstridighet.

Det vi brukar påminna ungdomar om på föreläsningarna är hur starkt kroppsidealen påverkas av samhället. Delvis syftar vi till det att idealen har förändrats mycket under årens lopp och att dagens kroppsideal är tillfälligt. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att det är en mycket lönsam industri bakom det hela, som mycket gärna uppehåller ideal och kammar in fina summor på det.

Det har också betydelse hur föräldrarna värderar sina kroppar, talar om sina kroppar. Det är garanterat lättare att motstå samhällets ideal om man lär sig hemifrån att vare sig man är mjuk, mullig eller atletiskt uppbyggd, är man lika värdefull. Om man är van vid att höra plågade utrop från en förälder framför spegeln om att man är för stor, att kläderna inte passar för att man är "fel", att man igen borde banta, är det möjligt och  sannolikt att det fastnar.

Oberoende om idealen kommer hemifrån eller från samhället via många olika medier är det viktigt att vara medveten om allt detta som påverkar oss och riktigt fundera över vilken effekten är på en själv. Det är en oerhört lång, och ohållbar, väg att gå om man jagar et förbättrat självförtroende via försök att uppnå fitnesstävlarnas kroppsuppbyggnad. Ta en titt i spegeln, ge din kropp lite kred för att den är fin och unik och njut av din dag!

<3: Ira&Julia

keskiviikko 21. joulukuuta 2016

God Jul!

Så småningom varvar vi ner inför jul, men igår var det nog ännu högvarv. Vi hade lite tomteuppdrag på stan (vi och några tusen tomtar till) och på eftermiddagen blev det lite foto och mycket skratt. 








Med dessa bilder önskar vi er en riktigt skön, fridfull, lugn och vacker jul! Tack till alla våra läsare, alla våra patienter och alla vi samarbetar med. Ett stort tack till Brita Maria Renlunds Minne. Vi är tacksamma för det arbete vi får göra och vi ser fram emot en fin vår där vi har mycket inbokat. Vi återkommer år 2017!

maanantai 12. joulukuuta 2016

Kroppen - fiende eller vän?





Budskapet här är så betydelsefullt att det känns nästan utmanande att samla ihop det i några stycken. I en tid där medierna konstant påminner en om hur man kan och skall ändra på kroppen, ändra på utseendet, är det inte alls svårt att falla in i ett tankemönster där fokus är på hur man borde se ut, inte hur man skall uppskatta det man är och det man har. Det är inte sällsynt att man hör någon tala fult om sin kropp, att kroppen är fel på ett eller annat sätt. Det hör nästan till att man med jämna mellanrum skall vara på någon diet, ta sig i kragen, skärpa sig lite med självdisciplinen. Men varför? Frågan är att är kroppen en fiende, något man aktivt och målmedvetet skall försöka ändra på och "förbättra"? Bär den kampen någon frukt där man ständigt är tvungen att observera och kontrollera? Kunde man samarbeta istället?

Inom vårt arbete i ätstörningsvården händer det rätt ofta att vi faktist får tala om att det finns ett alternativ till diettänkandet. Självdisciplin har allmänt varit så eftersträvat så många år att det glöms bort att det finns andra sätt att förhålla sig till sin kropp och sin vikt än att det är något fel på den. Ofta är det så att man inte ens har tagit i beaktande det alternativ som säger att man också kan vara precis som man är, rund, mullig, sportig, mjuk, vad än det är. Istället för att jaga lyckan via kontrollerande av kroppen finns det all förutsättning till att man hittar den lyckan inom sig själv och att man därmed kan lära sig acceptera, tycka om och älska kroppen som den är. Men först måste man rikta uppmärksamheten åt det hållet.

Man kan inte poängtera för mycket hur viktigt det är att man lär sig uppskatta sig själv och sin kropp. Vi har en enda kropp. Att ta hand om kroppen är inte bara att äta hälsosamt och motionera regelbundet. Båda två kan slå över till något tvångsmässigt och därmed rätt ohälsosamt. Att ta hand om kroppen innebär också att man kan lyssna på kroppen. Man behöver inte utgå ifrån att vad kroppen måste prestera, utan man kan fundera vad man har lust att göra och hur det känns i kroppen, vad man orkar göra.

Det kanske inte är helt lätt att vända på skutan, det är något man får göra medvetet. Har man talat fult till kroppen i åratal, kanske hört mamma tala fult om sin kropp, om man vant sig vid att läsa artiklarna som berättar hur man skall ändra på kroppen, då får man göra ett beslut att fokusera på det positiva. Sen, sen får man sätta igång med det i praktiken och tid kan det ta. Men gör man det, belönas man till slut när man blir sin egen bästa vän, när kroppen blir en vän och man verkligen känner att det är bäst att arbeta ihop med den.

Kom ihåg att det finns hjälp om detta känns för utmanande att klara av detta ensam!